-Se till att ta dom härifrån, dom kan förstöra montrarna, sa tanten och såg ut som om det inte var något underligt alls med att vilja få undan de två glada barnen med elrullstol, bort ifrån utställningen, på Världskulturmuseet, en lördagseftermiddag.
Ja, där går tanten, håret är lagt i torsdags och blusen är blommig. Hon befinner sig på ett museum som har till uppgift att visa på olikheter i världen. Olikheter ur etnografiska, arkeologiska, konstnärliga, konstvetenskapliga samt andra samhälleliga och historiska perspektiv. Kanske är det mer som att gå på zoo för henne. Utställningen från Peru är djuriskt främmande, avdelningen om danserna från Bollywood mest att se som en samling surikat med färgglada kläder som rör sig lustigt i varmt klimat. Och de där barnen – så konstiga att de måste gå, försvinna.
Världskulturmuseum ska dokumentera och belysa olika kulturers yttringar och villkor samt kulturmöten historiskt och i dagens samhälle. Jag hoppas att det en gång kan komma en utställning om funktionshinder och att man belyser tantens sida, och att det då framstår för den stora massan som precis så dumt som det gjorde för mig där och då.
-Lilla knäppa dumma och elaka tant! Du vet väl inte bättre!
Dessvärre är jag rädd att det är ganska många, utanför vad man kanske kan kalla för funktionshindersfären, som tycker att det är svårt att se på personer med funktionshinder som en som dem, en bland dem. Jag tror också att det finns väldigt många som vet vad som är fel att tycka, och som säger att tanten är dum och tycker dåligt, för att dem är upplysta om hur man ska tycka, idag. 2009. Och jag tror att samma människor ändå har väldigt svårt att egentligen känna just det där: samhörighet, enighet, samhälle för alla.
Hos många är nog skillnaden vi och dem i hjärtat, tills de själva får en beröringspunkt. En egen eller en annans. Gulligaste barnbarnet föds älskat men i kaos och syrebrist, sonen blir påkörd på cykeln på väg till posten, en sjukdom som legat latent i många år blommar upp . För många händer det först då. Att alla på riktigt blir lika värda. Och just då kommer de också att se: i vår värld anses inte alla lika värda.
(dubbelpostat)
