Arkiv för februari, 2010

Jägare.

februari 28, 2010

Det är en ständigt pågående jakt att hitta saker som passar eller passar bättre. Det finns hela tiden stora förbättringsområden här hemma. Ett är hur han sitter när han sitter lite slappt och skönt. Han har rasat in med huvudet i väggen och fått tårar på kinderna för många gånger för att det ska kännas bra att fortsätta palla upp honom med färgglada kuddar från IKEA. Men då hoppet ändå bestod, att det skulle kunna fungera bra att sitta så, då hann vi köpa flera olika kuddar, gå hem och prova, sucka nähä och krama om han som ramlat. Än så länge fungerar Babysittern bäst. Fast vi kallar den förstås inte så.

Nu står här inom räckhåll det senaste tillskottet av saker som förhoppningsvis ska passa bättre. Det är ett litet och i alla fall väldigt snyggt tangentbord. Apples. En första kontroll är gjord och det fungerar fint att plugga in den i Kevins PC.

Vi har jagat något liknande ett tag men det är alltid något som stått i vägen. För hårda knappar, för mycket plast framtill, för fel. Nu hoppas vi att han ska nå alla tangenter, på ett vanligt tangentbord är de som sitter längst upp och de som sitter långt till vänster svåra att nå. Med det här har vi skalat bort säkert 15-20 cm på bredden och 3 på höjden i jämförelse med hans tidigare. I övermorgon kommer testpersonen hem och då ska det utvärderas!

Skyldig.

februari 21, 2010

Kevin beklagar det snöiga vädret för dem det ställer till det för. Det var hans fel.

Ja, men det var ju så att han och en av tjejerna på förskolan hittade en spindel i fredags och fast det var hon som plattade till insekten, så sa han heller aldrig: Nej, stopp, döda den inte! och alla vet ju vad som händer dagen efter att man dödat en spindel…

Idag har vi sol och uppehåll, väldigt vacker morgon. Det ser ut som om vi har diamanter i trädgården när solens strålar leker med snökristallerna. Och Kevin var en djurvän igår, både mot stort och smått, så eventuella flingor idag står inte honom att skylla.

Alla kläder på.

februari 20, 2010

Det yr, vackert och vitt! Vi klädde på oss alla kläder vi har och gick ut i snön.

Det tog inte lång tid innan den första snömängden letade sig in i ryggen på Kevin. Men, vi har skottat fram rampen och A har byggt en igloo under övervakning av Kevin. Den har sedan blivit provad och bedömd som jättehäftig. Även med snö innanför kalsongerna. Kevin har suttit i snöfåtöljer och fått enorma istappar av grannen. Han har åkt pulka, men i den driviga snön åker han av mest hela tiden och medan A drog försökte jag få upp blandade armar och ben på pulkan igen. Det blev ett åk i svagt nedförslut innan vi hade skopat in alltför mycket snö innanför brallorna och modet började tryta. Några snabba race på den plogade vägen var bättre och häftigare.

Kung Bore med issvärd på tronen.

Stämningen var hjärtlig, men det är för alla inblandade ganska mycket jobbigt emellan det ganska mycket roliga. Det är tungt och svårt och kallt och litervis med pudersnö innanför kläderna är ju ingen humörsboostare.

När Kevin kom in fick han duscha sig varm och iförd de torra och varma kläderna frågade Kevin när det blir sommar! Han hade kul, men jag tror inte han kommer be om så mycket mer snölek eller pulkaåkning den här säsongen. Nu har han planerat in resten av aktiviteterna för dagen: lördagsgodis och datorspel.

Pulka.

Den där bebisen.

februari 19, 2010

- Men hur kom den in? Och hur ska den komma ut?

Igår kom för första gången frågor om det rent praktiska kring den där bebisen. Och jag fick förklara att bebisen har en egen bebisväg när det är dags för leverans, jag ska inte skita ut den. Och lyckligtvis kom inte särskilt många följdfrågor på planteringen av det där bebisfröet…

Häromdagen var Kevin med mig till MVC och han satt och hyperventilerade i bilen på väg dit över det skräckinjagande faktum att jag skulle bli stucken i fingret. Jag är inte säker på att han var övertygad om att jag skulle överleva. Men jag lovade att inte skrika och vi diskuterade viktiga detaljer kring besöket, som vilket plåster jag troligen skulle få. Och det var en lättnades suck som ljöd när jag var färdig i provtagningsrummet.

Jag sa att man går till MVC för att se så att bebisen växer som den ska, så undrade han lite hoppfullt om vi skulle ta ut den och mäta den. Och han sa att när den väl ska komma ut så kommer han nog att älska den lilla gullungen och det kommer ofta tankar på vad han ska lära bebisen och vad han ska säga till den och hur han ska vara med den. Han väntar verkligen på att bli storebror.

När vi lämnade barnmorskan var han ganska förundrad över hur bebisens hjärta lät, väldigt rymdigt och han leverade ett par mer eller mindre illasittande härmapor av ljudet.

Logik.

februari 16, 2010

-Jag vill ta sprutan, för då har jag tagit den, så då behöver jag inte ta den sen, sa Kevin när vi gick till barnavårdscentralen för spruta mot, ja polio och sånt var det väl.

När vi kom till förskolan så frågade han tjejen som mötte honom i dörren om hon kanske ville se hans plåster. Hon är sådär fyra fem år så det ville hon så klart.

Innemopp.

februari 15, 2010

Innemopp. Ja så säger han att den ska kallas, för Miniflex var ju inte så lustigt. Visst.

Kevin fick sin elrulle till tvåårsdagen och till sexårsdagen så ska inomhusvarianten vara klar. Det har länge varit omöjligt att få en sådan stol eftersom Kevin kör med en minijoystick och stolen har inte varit kompatibel med en sådan, eller något åt det hållet.

Till skillnad från Permobil Koala som används ute så är inomhuselrullstolen en bra bit klenare. Det blir mindre jack i sånt man kör på och den klättrar inte upp på låret om man sitter på golvet. Den är också mindre och lite långsammare. Som en skrivbordsstol med motor och elektriska finesser kan man säga.

Provar.

Kevin behöver ju tre av allt. En här, en hos pappa, en på förskolan. Men tre sådana här blir det åtminstone inte inledningsvis. Det finns stor risk att de då drar in hans vanliga stol (Wombat/X-Panda) och då blir vi låsta till att bara hälsa på hos dem som bor utan trappsteg på varesig utsidan eller insidan. Nog för att Miniflex är mindre och inte väger utomhuselrullens sådär nittio kilo, men den går ändå loss på stadiga sextio.

Det tog ungefär en och en halv timma denna gång. Det är mycket som ska mätas, bekräftas, ändras, fixas, specialanpassas och kollas upp. Och under tiden har Kevin provkört stolen, mycket nöjd.

Jag har lagt upp en film, du kan se den här. Den blev visst rätt stor, så den tar en stund på sig.

Att behålla vad man har.

februari 15, 2010

Det är svårt att veta, hur man ska göra.

Kevin har varit frisk hela hösten och hittills hela vintern. Han har haft feber en förmiddag i september, i princip är det allt.

Förra december och januari och februari var Kevin sjuk mest hela tiden. Det började med en magsjuka och fortsatte med två till och sedan luftvägsinfektion på luftvägsinfektion. Han gick ner flera kilo. Det har tagit till nu för honom att gå upp det och en gnuttas ynka till. Litervis med vispgrädde och energipulver och extra mellanmål har gett honom något att sitta på.

I morse ringde de från förskolan hem till pappan, som just skulle åka och lämna barnet och sa att vinterkräksjukan blommar i de gula barackerna. Många fröknar, assistenten och en stor skara barn är hemma och kräks. Pappan tar med sig barnet till jobbet en stund, jag hämtar honom och tar honom till hjälpmedelscentralen och sen tänker jag behålla honom för dagen. Men i morgon då? Och onsdag?

På torsdag har jag semester. Men de två dagarna emellan vet jag inte riktigt hur jag ska göra med. Får man det så får man det, men skaffar man sig det så… Jag skulle hata mig själv om jag valde att vara trogen arbetet mot att Kevin börjar kräkas.

Handikappskräp?

februari 13, 2010

Återvinningsstation.

En sak som jag funderat på några gånger, det är: varför har man satt en symbol på en person i rullstol vid de låga hålen på återvinningscentralen? Är det skillnad på vanligt folks skräp och handikappskräp?

Kläder.

februari 11, 2010

Jag skulle köpa lite nya brallor till Kevin för någon vecka sedan. Och någon ny tröja tänkte jag, det skulle inte skada. Jag åkte till ett köpcentrum med bara de vanliga kedjorna och tänkte jag skulle kunna lösa saken där. Men jag hittade i princip ingenting. Nästan alla tröjor har Star Wars, Batman eller Spindelmannen som tryck på ett eller annat sätt. Och visst, han gillar dem alla och blir säkert jätteglad och cool enligt sig själv. Men jag tycker det räcker med någon sådan tröja. De ganska balla retromönstrena som det fanns gott om för ett par år sedan är helt borta till förmån för de där hjältarna, eller superhjälparna, som Kevin missförstått det. Det mest underliga är att dessa kläder verkar finnas oavsett kedja, med bara en liten variation.

Det finns en variant till på klädtrycken och det är den sportiga. En stor outline av 7 och 6 eller kanske en trea täcker hela t-shirten eller skjortor med palmer och Malibukänsla. Och är man sportig har man en liten krage på tröjan. Sportig är knappast en beskrivning som passar familjen. (Fast vi är alla ena jävlar på att vänsterklicka…) Försöker man sig på tjejernas avdelning så pryds allt av hjärtan och fjärilar och Hello Kitty. Det är inte heller vad jag är ute efter.

Var är alla roliga grisar, fluffiga trän, glada ekorrar och tramsiga troll? Var är alla sjörövare och skatter och sniglar och var är de konstnärliga figurerna och mystisk fräken, var är Coroline-stämningen? Men framförallt: var är fantasin?

Kan själv.

februari 8, 2010

Det är bevisat. Jag kan själv. Jag värmde på korsetten med grannens värmepistol och förlängde kardborret på den nuvarande korsetten och sen dess har det inte kommit ett klagomål från han som bär den. Jag sydde mig inte ens i fingret.

Utprovningsrum, mysigt... Så här, i en och en halv timma. Jättekul. Fast idag gick det fortare!

Idag har vi varit på Ortopedtekniska och gjort avgjutning för en ny korsett. De uppvisade god min när jag visade dem hur jag själv förädlat korsetten och så gjorde de likadant själva på andra sidan och töjde lite generellt ut den. Eventuellt såg det lite proffsigare ut… Dagens besök bjöd på service eftersom tjejen som denna gång gjorde justeringarna gjorde det betydligt snabbare än vanligt. Det går alltså! Strålande.

Så här ser underhållningen ut. Fast de flesta knapparna fungerar inte, så klart.

Ståskalet gick sönder i helgen och det lämnade jag till en annan kille. Också det blev klart fort. Det blev dessutom betydligt stadigare än min lite rangliga nödåtgärd med bandage…

Vi läste om Musse Pigg istället. Från 1984.

Själva avgjutningen gick bra och jag uppskattar när de tar sig tid och både pratar och lyssnar till Kevin. Han vill veta allt om vad som ska ske och varför och när och han vet också väldigt väl vad som kommer känns hur på hans kropp. Många skiter i hans synpunkter och många hoppar helt över att berätta vad de tänker göra. Kevin har valt mönster på korsetten och han läääängtar nu efter sin nya, som han ska visa för alla. Han har redan planerat in hur han ska motta allas avund och alla wow.

Ingen ovanlig syn, en övergiven protes eller något annat, på skrivbordet eller receptionsdisken eller dass.

Ortopedteknikerna och Kevin med gips. Han ligger och torkar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.