Kevin är en glad kille på runt sex år och om honom och mig och oss och dom är här en dagbok.
Det är kanske mest det där vanliga om förskolan och legoborgar och favoritfilmer, men också om det lite ovanliga i att Kevin kan göra sladdspår i snön med sin elrullstol.
Gammalt finns kvar:
Och så bakel.se 
Återvinningsstation.
En sak som jag funderat på några gånger, det är: varför har man satt en symbol på en person i rullstol vid de låga hålen på återvinningscentralen? Är det skillnad på vanligt folks skräp och handikappskräp?
februari 13, 2010 den 22:23
*skrattar*
Klart det _måste_ vara skillnad.
Vi har ju någon funktionsnedsättning. Mina glasburkar har kanske åkt i mitt knä genom mitt kök.
Tanken att vara lik någon med funktionsnedsättning skrämmer många. Att vi äter samma mat, slänger samma skräp, dricker samma dricka… är helt klart jobbigt.
Så länge vi är en grupp som är annorlunda fungerar det.
Men när man krossar folks bild att vi med funktionsnedsättning är en grupp, som delar intressen, etc och man förklarar att enda likheten är att våra rullstolar är tillverkade på samma fabrik. Vi gillar inte samma musik, vill inte bo i ett gulligt kollektiv med andra med funktionsnedsättning, vi vill inte ha likadana jobb, åka på gruppresor med assistansföretaget, gå på samma konserter, bio etc.
Vi är lika olika varandra som alla andra. Och en utan funktionsnedsättning och vara väldigt lik någon med funktionsnedsättning… *panik*
februari 13, 2010 den 23:01
Obs hemligt: Själv har jag trotsat skylten och stoppat i saker där, fast hålen inte är för mig!