Västtrafik är de som ordnar med kollektivtrafiken här i stan och de skickade nyligen hem ett brev där de bjöd in Kevin att åka kollektivt. Nu skulle alla ramperna vara i bruk – fantastiskt! Så igår när min bil la av så gick jag till förskolan en halvmil bort och berättade för Kevin att vi skulle åka kollektivt hem. Han blev förtjust, åka spårvagn med elrullstolen! Vi knatade iväg till hållplatsen och när första vagnen kom hoppade vi på.
Eller inte. Trots upprepade försök gick det inte att få ut rampen. Jag bad chauffören att felanmäla saken och sa att jag var nöjd så, bara han gjorde det.
Nästa vagn kom och vi lyckades efter flera minuters stillastående vid hållplatsen och trycka, trycka, vänta, trycka att få ut rampen, som alltså inte kommer ut flinkt och fint bara man trycker på den gröna knappen, som brevet antydde. Vi åkte fyra, fem hållplatser innan det var dags att hoppa av. Rampen kom inte ut, den kom inte ut och den kom inte ut. Lillebror skrek högt i sin vagn, Kevin undrade vad som händer om man aldrig kommer av en spårvagn och jag svettades ymnigt medan flera resenärer engagerade sig i problemet och andra suckade i kör i rusningstrafik.
Till sist fick Kevin backa ur, över gapet mellan vagn och perrong lyfte jag (elrullstol ca 85 kg, barn ca 20 kg, småsten i ryggsäcken säkert 2 kg) och lillebror började vid det här laget sätta sig själv i halsen. Man blir väldigt sugen att prova igen…
Bussen hem har manuell ramp och den fungerade fint.
juni 23, 2010 den 21:39
Det var inte den smidigaste resan! Förstår att ni väljer bil (när den nu fungerar) i första hand. Dåligt att det inte fungerar när de gjort reklam om att det ska göra det!
juni 24, 2010 den 23:03
Erika: De hade gjort reklam, och skrivit att det kunde bli somliga tekniska problem. Men med tanke på vår resa kan man ju undra om de alls provat innan de skickade ut brevet.
juni 23, 2010 den 22:38
Så trist, men ack så typiskt Västtrafik! För att inte tala om SJ vars ramper inte ens personalen kan hantera. Tycker du ska ringa till Västtrafik och be om “plåster på såren” i nån form, för Kevins del.
juni 24, 2010 den 23:03
Mia: SJ och deras ramper är ju en historia i sitt egna lilla slag. När ska det gå att lösa?!
juni 24, 2010 den 15:43
Ja rejäla plåster skulle jag också be om. Fy så jobbigt när folk runtomkring suckar.
Ok man kan ha bråttom till något viktigt men inte sjutton hjälper det att sucka och himla med ögonen man kommer ju inte snabbare fram ändå. Det måste ju ha synts på er att ni gjorde vad ni kunde och att ni inte satt strandade på spårvagnen av ert eget höga nöjes skull.
Men kul med stenpackningen åtminstone i efterhand =)
juni 24, 2010 den 23:02
Sara: Jag har inte bett om några plåster, men jag har reklamerat resan, eller hur man gör med sådana. Jag har låtit dem veta att jag inte var nöjd. Fast de har en maxgräns på tillåtna tecken så hela mitt ordförråd i kategorin missnöjd har de inte kunnat ta del av.