I morse sov vi visst väldigt gott. En timma senare än vanligt vaknade vi, en timma senare än vanligt var vi på förskolan. Men det visade sig vara helt rätt dag att försova sig på: när vi kom till förskolan var Kevins blivande fröken och två elevassistenter från skolan där han ska gå på besök. Den ena var knappt 60 och hon hade vana av att arbeta med multihandikappade barn, sa hon, den andra var man och fritidspedagog i spänstig ålder. Han och Kevin var ute och letade sniglar och tvättade stenar en stund. De såg ut att trivas.
Det var bra att de kom och besökte, för jag tror det blev väldigt tydligt för dem då att den lösning som det verkar som man tänkt sig på skolan, att två elevassistenter ska dela på den assistans Kevin behöver, inte är ett så särskilt gott förslag. Hon med knappt 60 har en vana av funktionshinder, men har en kropp som inte orkar lyfta, och det stöd hon i övrigt har kunskap kring har inte Kevin behov av. Han som var spänstig är också fritidspedagog på skolan och har andra roller och ansvarsområden än att vara personlig assistent.
Jag tror att rektorn inte riktigt lyssnat. När jag sagt om och om igen att någon behöver vara med Kevin hela tiden, någon behöver vara hans assistent, någon behöver anställas för hans särskilda behov, så sitter hon fortfarande och tänker att hon ska spara pengar. Å så dum.
Jag ska nog skriva ett inlägg om pengar en dag.
